Prestationsångesten gnager i mig. Jag bläddrar ner genom min bloggis och tänker USCH. Jag är inte nöjd, inte alls. Allt känns fult, dåligt, det jag skrivit tramsigt och jag vill inte titta på mig själv stå där och le i header-bilden. Jag vill radera massa, börja om; göra rätt, göra fint, bli sådär alldeles tillfredsställt nöjd, så nöjd att det sprider sig en obehagligt skön känsla i hela mig. Perfektionisten Emma. Den sidan av mig själv som jag ständigt måste jobba med. Jobba i typ ALLT jag gör, men speciellt i saker som jag älskar att syssla med. Att fotografera och bli missnöjd, att skriva och bli missnöjd, att göra ett försök till att vara social, men bli missnöjd, eller som nu: att se en helhet av det som JAG skapat, men att vara missnöjd. Imorgon är det måndag, som en ny start. Jag ska skriva en veckotankar, det är mina favorit-inlägg att skriva. Sen blir det kanske bra. Fylla på med fint. Helheten kanske inte behöver kännas perfekt alltid. 

 

✩

(Jag vill alltid sträva efter att vara ärlig här; jag älskar att blogga här men ibland känner jag mig så himla missnöjd med allt jag gjort. Jag jobbar på det, men tror att erkännandet; dels för mig själv, dels för er - kan hjälpa på vägen. Inget behöver vara perfekt). Tror jag.