4 dagar kvar.
Tankarna alternerar såhär.
Idag är det fyra dagar tills jag ska flytta. Inte ska jag bara flytta hemifrån för första gången, utan också till en ny stad femtio mil bort och också bli sambo med någon för första gången. Jag sitter på min säng, vid mitt köksbord, på golvet vid min kanin, i soffan och det pirrar. Hela kroppen pirrar. Dels för att jag är så spänd och förväntansfull och dels, för att jag är rädd. Att lämna det som jag kallat hem i elva år. Lämna den lilla kaninen som alltid ger mig några extra pussar när han märker min oro, att lämna min familj som alltid får mig att skratta vid middagsbordet, lämna mamma som hjälper mig med allt, pappa som kan skriva ut tusen och åter tusen papper åt mig, min bästa vän som jag spenderat snart hundratals långfikor med. ?!?!? Vad har jag gett mig in på?
ღ
Hela kroppen pirrar. Jag är så spänd, nervös och peppig. En ny stad, nya platser att lära känna, nya fotoplatser, en massa okända ansikten som kan bli kända, nya promenadstråk genom skogen att upptäcka, nya saker att lära sig, nya tankar och idéer... utan värken i hjärtat för att han inte är där. För nu kommer han att vara det. Att vakna bredvid honom varje morgon. Att en grå tisdagskväll äta gemensam middag. Att hålla om varandra när livet inte går som vi vill. Att pussa godnatt. Det här blir bra.
