Kent: den näst-sista sången
Godkväll, eller snart godnatt. Ledsen för min frånvaro under dagen, men jag tänker inte sätta för stor press på mig själv när det gäller bloggen. Vill inte att kreativiteten ska sina och att det ska bli ett tvång att göra något som jag tycker är roligt. Idag har jag svackat mer än vanligt i mitt humör, men jobbat för att komma upp igen. Jag begav mig på promenad i solen, fick efter lite prokastinering klart del 2 av min inlämningsuppgift. Och nu bloggis. Så nu kan jag somna och ändå känna mig OK med denna dag. MEN till något roligare, underbarare och vackrare!!! KENT på malmö arena igårkväll. WOW. De var så grymma. Vi spolar tillbaka lite och tar allt från början:
Även fast det inte ser ut så: peppig Emma i glittertröja och mysig sjal innan vi begav ut i kylan till Malmö Arena.
När Sverige spelades, lystes hela arenan upp av allas mobil-ficklampor och det var så himla vackert. Speciellt i tider som dessa, oro inför världens framtid, främlingsfientlighet: "välkommen, välkommen hit- vem du än är, hur du än är" som Jocke så fint sjunger. Fantastiskt rörande att så många i en stor arena samlas kring ett budskap som det.
När Jag Ser Dig spelades, filmades delar av publiken samtidigt som ljusnummert imponerade på oss andra. Riktigt mäktigt. Summa kardemumma; en galet bra näst-sista konsert med Kent, mer personligt än vad det brukar vara när man ser dem live, tyvärr lite för få av de äldre låtarna som är större favoriter för mig. Den bästa låten var utan tvekan Musik Non-Stop (en nyvunnen-gammal-favorit för mig) och strax därefter Andromeda, Kärleken Väntar. Det bara spratt i hela min kropp och jag ville bara ställa mig upp och dansa haha!! Kan knappt vänta tills jag ska se dem igen, om ynka två veckor (men då för ALLRA sista gången D:) tillsammans med mina fina tjejer: då blir det dans i publikhavet. Längtar. En era går mot sitt slut och jag känner av det: tack för alla gånger ni räddat mig och fått mina tårar att torka. Tack för dina konstverk till låttexter, Jocke Berg.
Härligt att läsa att du inte sätter för stor press på dig själv vad gäller bloggandet :) Man ska leva livet utanför bloggen också, kram!