Tack och förlåt, Kent
Hej bloggis! Ledsen för frånvaron igår, men jag var helt slut efter lördagen. Även fast jag nu klarar det ganska bra, att vara bland mycket folk, utan att känna varken oro eller ångest - tär det fortfarande på mig. Det tar så mycket energi från mig. Inte på ett negativt sätt, bara ett faktum. Det är så jag funkar. Igårkväll såg jag och mina tjejer Kent för sista gången. Det var magiskt (absolut värt en veckas väntan). Sorgligt, vackert och en av de bästa sakerna jag gjort. Vi lyckades få ståplatser nära scenen och jag kunde dansa loss till Musik Non Stop.
Jag knäppte av några bilder, men försökte att njuta så mycket som möjligt i stunden. Det var liksom den allra sista gången. Sista gången jag någonsin ser dem live. Vi tar och tittar på några bilder nu!
Vi promenerade längs gatorna för att sedan komma fram till FORUM, cirka en & en halv timme för tidigt. Men vi var ju pepp som bara den.
Vi hade tagit med oss glowsticks, som vi sedan blev av med - då en vakt mumlade något på danska och sedan tog dem. Är det någon av er som vet varför man inte får ha såna på konsert!? Jag förstod cirka 0. Framförallt när jag senare såg att andra i publiken hade kvar sina.
Mannen i den vita hatten var magisk. Sorgligt vacker.
KONFETTI-REGN! Sträckte upp händerna mot taket och fångade så många det bara gick. Allt för att ha en sista del kvar av Kent. Av all tid en spenderat på bussar, tåg och i sängen i förtvivlan, kärlek och rädsla - med deras musik i öronen - som nu tar slut. Aldrig mer kommer jag kunna se framemot en konsert med dem. För det blir inga fler. Men, deras musik kommer alltid leva kvar hos mig. Hjälpa mig när mitt hjärta värker och få mig att känna lyckorus om vart annat. Jag kommer alltid hit tillslut, för Kent säljer jag min själ till ett band och hör dem sjunga den sista sången av dem alla. Tack och förlåt, så som de brukar säga. ♥
Ja det var riktigt gott!
va tråkigt att det är sista gången, men kul att det va en lyckad spelning!